{"id":762,"date":"2018-09-12T05:04:23","date_gmt":"2018-09-12T02:04:23","guid":{"rendered":"http:\/\/www.astra.formas.fi\/dammenbrister\/?p=762"},"modified":"2018-09-03T00:06:03","modified_gmt":"2018-09-02T21:06:03","slug":"vittnesmal-nummer-796","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.astra.formas.fi\/dammenbrister\/2018\/09\/12\/vittnesmal-nummer-796\/","title":{"rendered":"Vittnesm\u00e5l nummer 796"},"content":{"rendered":"

Jag har m\u00f6tt en del knepiga m\u00e4n i mina dagar, b\u00e5de som partners och som v\u00e4nner. Min v\u00e4n som jag n\u00e4mnde nyss \u00e4r inte den f\u00f6rsta som betett sig kontrollerande. Kanske \u00e4r detta en av avigsidorna av att v\u00e4xa upp med sexuella \u00f6vergrepp? N\u00e4r det f\u00f6rsta \u00f6vergreppet skedde vet jag inte. Jag vet dock att jag f\u00f6rv\u00e4xlande min f\u00f6rsta menstruationsbl\u00f6dning med den bl\u00f6dning som kan uppst\u00e5 n\u00e4r slidan \u00e4r f\u00f6r liten f\u00f6r en vuxen mans penis eller n\u00e4r han \u00e4r v\u00e5ldsam och huden inte kan h\u00e5lla ihop f\u00f6r kraften. F\u00f6rstod den g\u00e5ngen inte varf\u00f6r jag bl\u00f6dde. Jag var elva \u00e5r och f\u00f6rstod inte varf\u00f6r det bl\u00f6dde n\u00e4r ingen hade \u201dbitit\u201d mig. Av n\u00e5gon anledning var det det ord jag hade f\u00f6r v\u00e5ldt\u00e4kt mot barn.<\/span><\/p>\n

Mitt f\u00f6rsta missfall kom dock f\u00f6rst n\u00e4r jag var femton. Snart efter detta upph\u00f6rde \u00f6vergreppen som funnits med mig hela min uppv\u00e4xt. Utsattheten tog emellertid inte slut d\u00e4r. <\/span><\/p>\n

Efter en abort vid 19 \u00e5rs \u00e5lder fick jag sv\u00e5rt att hantera mina minnen, f\u00f6r \u00e4ven om jag dissocierade s\u00e5 kraftigt att jag gick omkring utan kontakt med min kropp, s\u00e5 k\u00e4nde jag av \u00e5ngesten och visste inte hur jag skulle hantera den. Jag v\u00e4nde mig till det enda st\u00e4lle jag visste. Jag v\u00e4nde mig till kyrkan. En person som sannolikt ville mig v\u00e4l tog sig an mig. Han \u201dadopterade\u201d mig och jag ber\u00e4ttade om allt. Om l\u00e4karen som trodde de vuxna n\u00e4r de sade att jag slitit upp underlivet n\u00e4r jag trillat av en gunga ner p\u00e5 en liten stubbe; om familjemedlemmen som aldrig trodde ett enda ord av det jag ber\u00e4ttade eftersom \u201dhan aldrig skulle kunna g\u00f6ra dig illa, -han har ju alltid tyckte extra mycket om just dig\u201d; om \u00e5ngesten och allt som triggar, \u00f6versexualiseringen av all kroppskontakt som gjorde mig r\u00e4dd f\u00f6r att ens ta n\u00e5gon i hand och om bristen p\u00e5 kroppssensationer och of\u00f6rm\u00e5gan att tolka kroppens signaler; om r\u00e4dslan f\u00f6r att leka och sl\u00e4ppa loss, om behovet att alltid ha kontroll och aldrig bli \u00f6verraskad. Jag ber\u00e4ttade om min s\u00e5rbarhet, min innersta sorg, min k\u00e4nsla av utanf\u00f6rskap och att vara f\u00f6rbrukad. \u00c5ngesten, mardr\u00f6mmarna, hoten fr\u00e5n en av mina sl\u00e4ktningar. F\u00f6rsiktigt b\u00f6rjade han arbeta med mig. Vi satte upp m\u00e5l. Han skulle l\u00e4ra mig leka och slappna av; han skulle l\u00e4ra mig att fysisk kontakt inte var sexuell, att ber\u00f6ring kunde vara trygg. Han skulle l\u00e4ra mig k\u00e4nna. F\u00f6r att f\u00e5 kontakt med kroppen satte han t\u00e4nderna i mina \u00f6verarmar och l\u00e4mnade bl\u00e5nader \u00f6ver hela \u00f6verarmarna. Han startade sn\u00f6bollskrig med mig fick mig sakta, sakta att slappna av. Han kramade mig, h\u00f6ll om mig och sa att allt blir bra. Sedan hade han sexuellt umg\u00e4nge med mig. Eller jag med honom. Det slog mig att jag inte k\u00e4nde. Jag kunde inte k\u00e4nna. D\u00e5 visste jag inte att det hette dissociation. N\u00e4r det hela var \u00f6ver var jag mer f\u00f6rvirrad \u00e4n innan. Hans fru sa att det inte var ett \u00f6vergrepp. Att felet var mitt, minst lika mycket. Att jag hade f\u00f6rst\u00f6rt hennes liv. Och jag visste att jag nog hade det. Kanske hade jag f\u00f6rf\u00f6rt honom? Det var ju s\u00e5dant jag gjort med m\u00e4n, \u00e4ven om jag inte visste vad det var som jag gjorde f\u00f6r att de skulle bli s\u00e5dana. Jag f\u00f6rs\u00f6kte i regel h\u00e5lla mig undan. \u00c4nd\u00e5 h\u00e4nde det. En person i min n\u00e4rhet sa att det som h\u00e4nde var ett \u00f6vergrepp. Men hur kunde det vara det? Jag var minst lika ansvarig som n\u00e5gon annan. Ett tag senare bekr\u00e4ftades detta ocks\u00e5 i ett samtal med [biskopen]. Jag var lika ansvarig. Kanske mer. [Biskopen] kunde m\u00f6jligen dock t\u00e4nka sig att f\u00f6rl\u00e5ta mig. De d\u00e4r \u00e5ren senare. \u00c4ven om jag hade f\u00f6rst\u00f6rt det f\u00f6r mannen. Honom som det funnits f\u00f6rhoppningar p\u00e5. Han som var viktig. <\/span><\/p>\n

S\u00e5 jag t\u00e4nkte att jag nog \u00e4r ingen. Att det kanske \u00e4r b\u00e4ttre att f\u00f6rsvinna. Bli n\u00e5gon annan. B\u00f6rja p\u00e5 nytt n\u00e5gon helt annanstans.<\/span><\/p>\n

S\u00e5 det var det jag gjorde. Jag f\u00f6rsvann.<\/span><\/p>\n

F\u00f6rst efter \u00e5r av egen behandling, utbildningar, reflektion och ett l\u00e5ngsamt arbete med mig sj\u00e4lv \u00e4r jag tillbaka igen. Jag \u00e4r inget offer. Inget barn. \u00c4ven om jag har ett barn inuti som jag n\u00e4r ibland och som kiknar av gl\u00e4dje av bergochdalbanor och som myser n\u00e4r jag mumsar i mig chokladbollar strosande bland andra vuxna med barn, interna eller externa s\u00e5dana. Nej, jag \u00e4r inte ett offer. Jag \u00e4r en kompetent och duktig individ. En \u00f6verlevare och levnadskonstn\u00e4r. Jag \u00e4r kreativ och analytisk. Jag \u00e4r jag. Och jag kan k\u00e4nna, ta emot ber\u00f6ring, vara n\u00e4rvarande i min kropp och jag kan leka. Ja, jag kan leka igen.\u00a0<\/span><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Jag har m\u00f6tt en del knepiga m\u00e4n i mina dagar, b\u00e5de som partners och som v\u00e4nner. Min v\u00e4n som jag n\u00e4mnde nyss \u00e4r inte den f\u00f6rsta som betett sig kontrollerande. Kanske \u00e4r detta en av avigsidorna av att v\u00e4xa upp med sexuella \u00f6vergrepp? N\u00e4r det f\u00f6rsta \u00f6vergreppet skedde vet jag inte. Jag vet dock att… <\/p>\n

Read more Vittnesm\u00e5l nummer 796<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":11,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"episode_type":"","audio_file":"","cover_image":"","cover_image_id":"","duration":"","filesize":"","date_recorded":"","explicit":"","block":"","filesize_raw":"","footnotes":""},"categories":[1],"tags":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.astra.formas.fi\/dammenbrister\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/762"}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.astra.formas.fi\/dammenbrister\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.astra.formas.fi\/dammenbrister\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astra.formas.fi\/dammenbrister\/wp-json\/wp\/v2\/users\/11"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astra.formas.fi\/dammenbrister\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=762"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/www.astra.formas.fi\/dammenbrister\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/762\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":763,"href":"https:\/\/www.astra.formas.fi\/dammenbrister\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/762\/revisions\/763"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.astra.formas.fi\/dammenbrister\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=762"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astra.formas.fi\/dammenbrister\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=762"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astra.formas.fi\/dammenbrister\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=762"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}