{"id":1710,"date":"2018-10-28T05:02:12","date_gmt":"2018-10-28T03:02:12","guid":{"rendered":"https:\/\/www.astra.formas.fi\/dammenbrister\/?p=1710"},"modified":"2018-10-21T22:17:46","modified_gmt":"2018-10-21T19:17:46","slug":"vittnesmal-nummer-338","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.astra.formas.fi\/dammenbrister\/2018\/10\/28\/vittnesmal-nummer-338\/","title":{"rendered":"Vittnesm\u00e5l nummer 338"},"content":{"rendered":"

Fysiska kr\u00e4nkningar jag har upplevt f\u00e4rre av (f\u00f6rutom det vanliga d\u00e5, tafs p\u00e5 fester, krogar, i skolan, etc), men verbala trakasserier desto mer. H\u00e4r \u00e4r jag medveten om att jag urs\u00e4ktar, men: det ing\u00e5r lite n\u00e4r man som kvinna jobbar som journalist. Och f\u00f6r mig b\u00f6rjade det redan tidigt, d\u00e5 jag var praoelev p\u00e5 en radiokanal n\u00e4r jag var 14. Det var skitkul! Jag h\u00e4ngde alltid d\u00e4r betydligt l\u00e4ngre \u00e4n de 6 timmar som var max n\u00e4r man var prao, av egen fri vilja. Jag fick delta i s\u00e4ndningar varje dag. Satt med alla tre s\u00e4ndningstimmar, trivdes, fick h\u00f6ra att jag var bra p\u00e5 det. Det var stort, f\u00f6r jag \u00e4r ganska introvert och os\u00e4ker, tvivlar ofta p\u00e5 mig sj\u00e4lv. Men detta gav mig liksom en boost – \u00e4ntligen n\u00e5got som jag var bra p\u00e5. Efter den f\u00f6rsta veckan av tv\u00e5 fick jag ett privat meddelande p\u00e5 det p\u00e5 den tiden st\u00f6rsta finlandssvenska n\u00e4tforumet. ”Du vill inte veta vad jag g\u00f6r n\u00e4r jag h\u00f6r din r\u00f6st p\u00e5 radio”, inledde mannen bakom anonymt anv\u00e4ndarnamn sitt meddelande med. Nej, det ville jag inte men jag fick en grundlig redovisning \u00e4nd\u00e5. De exakta formuleringarna har jag gl\u00f6mt, och g\u00e5r nog inte att \u00e5terskapa heller f\u00f6r dels \u00e4r forumet numera begravt men jag raderade ocks\u00e5 meddelandet omedelbart utan att besvara det. Jag tror s\u00e4kert att det hade tagits p\u00e5 allvar om jag ber\u00e4ttat det f\u00f6r n\u00e5gon chef eller redakt\u00f6r som handledde mig, men jag t\u00e4nkte att jag kanske inte skulle f\u00e5 medverka i s\u00e4ndningarna mera om jag gjorde det. S\u00e5 jag l\u00e4t bli. F\u00f6r det var ju trots allt s\u00e5 kul.<\/span><\/p>\n

Jag fick senare jobb p\u00e5 samma radiokanal som programledare. Jag s\u00e4nde under en period ensam sena fredags- och l\u00f6rdagskv\u00e4llar program som byggde mycket p\u00e5 lyssnarinteraktion, och var van vid att folk som ringde in och smsade var berusade. Oftast var det harml\u00f6st, ganska ofta fick jag kommentarer om min ”sexiga r\u00f6st”, eller om min kropp – eftersom jag ju syntes i en webbkamera. En kommentar har etsat sig fast som oerh\u00f6rt obehaglig. Den var inte sexuell till sin natur, men nog b\u00e5de v\u00e4ldigt s\u00e5rande och hotfull. ”Du \u00e4r s\u00e5 ful att man borde dr\u00e4nka dig i olja och tutta p\u00e5”. Samma person h\u00f6ll p\u00e5 s\u00e5 under hela s\u00e4ndningen, en evighetsl\u00e5ng negativ recension av min kropp och hur ingen n\u00e5gonsin kunde vilja ha mig, och hur man p\u00e5 b\u00e4sta vis borde g\u00f6ra sig av med denna motbjudande kropp. Meddelandena skickades inte per sms, utan i en anonym chat, som jag valde att l\u00e4mna efter ett tag i samband med att jag st\u00e4ngde av webbkameran, trots att det v\u00e4ldigt mycket betonades att det var en del av uppdraget att ha webbkameran ig\u00e5ng. Fick under kv\u00e4llens g\u00e5ng flera sms av lyssnare som var kvar i chatten som ville ber\u00e4tta f\u00f6r mig vad som sades och att andra sade emot. Det var jag \u00e4nd\u00e5 glad f\u00f6r. Personen skulle s\u00e4kert ha g\u00e5tt att sp\u00e5ra, men jag anm\u00e4lde inte. Det slog mig faktiskt aldrig att jag borde ha gjort det heller, jag betraktade det som en del av jobbet. Det var f\u00f6rst n\u00e5gon m\u00e5nad senare, d\u00e5 jag ber\u00e4ttade om hela h\u00e4ndelsen vid en lunch som en kollega sade att det borde anm\u00e4las till bolagets s\u00e4kerhetsavdelning. I det skedet var det nog f\u00f6r sent. Personen som skrev h\u00f6rde inte av sig mer efter den kv\u00e4llen, s\u00e5 vitt jag vet. Jag var aldrig mer inloggad i chatten och webbkameran fick f\u00f6rbli avst\u00e4ngd under mina s\u00e4ndningar tills jag slutade jobba d\u00e4r.<\/span><\/p>\n

En g\u00e5ng i gymnasiet var jag och ett g\u00e4ng kompisar bjudna till en fest hemma hos en v\u00e4ns sl\u00e4kting. Om vi var 16 eller 17 minns jag inte, men definitivt minder\u00e5riga. Sl\u00e4ktingen bj\u00f6d p\u00e5 alkohol. Enligt min v\u00e4n var han en ganska farlig person: han hade ett brett kriminellt kontaktn\u00e4t samt kontakter hos polisen. Jag upplevde hela situationen, st\u00e4llet och mannen som oerh\u00f6rt obehagliga. Efter den festen hade sl\u00e4ktingen p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt f\u00e5tt tag p\u00e5 mitt telefonnummer f\u00f6r sms:en b\u00f6rjade trilla in. I dem beskrev han hur han f\u00f6r\u00e4lskat sig i mig vid f\u00f6rsta \u00f6gonkast, hur oerh\u00f6rt snygg jag var, mogen f\u00f6r min \u00e5lder, sexig och hur han bara ville vara med mig. Han b\u00f6nade och bad om att jag skulle ge honom en chans. I m\u00e5nga, m\u00e5nga, m\u00e5nga och l\u00e5nga sms. Han var betydligt \u00e4ldre \u00e4n mig, \u00e4ldre \u00e4n mina f\u00f6r\u00e4ldrar. Och jag var, baserat p\u00e5 det som min v\u00e4n ber\u00e4ttat om honom, r\u00e4dd. R\u00e4dd f\u00f6r att han skulle g\u00f6ra mig illa om jag sade nej, r\u00e4dd f\u00f6r att bli indragen i n\u00e5got farligt om jag sade ja. Eftersom han \u00e4nd\u00e5 inte var hotfull i sina meddelanden valde jag att inte besvara dem alls. Efter ett tag slutade smsen att komma.<\/span><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Fysiska kr\u00e4nkningar jag har upplevt f\u00e4rre av (f\u00f6rutom det vanliga d\u00e5, tafs p\u00e5 fester, krogar, i skolan, etc), men verbala trakasserier desto mer. H\u00e4r \u00e4r jag medveten om att jag urs\u00e4ktar, men: det ing\u00e5r lite n\u00e4r man som kvinna jobbar som journalist. Och f\u00f6r mig b\u00f6rjade det redan tidigt, d\u00e5 jag var praoelev p\u00e5 en… <\/p>\n

Read more Vittnesm\u00e5l nummer 338<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":11,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"episode_type":"","audio_file":"","cover_image":"","cover_image_id":"","duration":"","filesize":"","date_recorded":"","explicit":"","block":"","filesize_raw":"","footnotes":""},"categories":[1],"tags":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.astra.formas.fi\/dammenbrister\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1710"}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.astra.formas.fi\/dammenbrister\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.astra.formas.fi\/dammenbrister\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astra.formas.fi\/dammenbrister\/wp-json\/wp\/v2\/users\/11"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astra.formas.fi\/dammenbrister\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=1710"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/www.astra.formas.fi\/dammenbrister\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1710\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":1711,"href":"https:\/\/www.astra.formas.fi\/dammenbrister\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1710\/revisions\/1711"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.astra.formas.fi\/dammenbrister\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=1710"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astra.formas.fi\/dammenbrister\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=1710"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.astra.formas.fi\/dammenbrister\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=1710"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}